Idag satte jag mig för att skriva en bokrecension på engelska på Liftarens Guide till Galaxen. En absolut fantastisk bok, i princip den enda jag hittills i mitt liv funnit läsvärd.
Detta är vad Liftarens Guide till Galaxen har att säga om om konsten att flyga:
Det är en konst, eller rättare sagt ett knep med att flyga.
Knepet är att lära sig kasta sig till marken och missa.
Välj en vacker dag, föreslår Guiden, och gör ett försök.
Det första är tämligen enkelt.
Det enda som krävs är en viss förmåga att kasta sig till marken med hela sin tyngd, samt en beredskap att inte ta illa upp ifall det gör ont.
Dom flesta misslyckas med att missa marken, och om dom försöker riktigt ordentligt är det troligt att dom kommer misslyckas riktigt ordentligt.
Självklart ligger svårigheten i att missa.
Problemet är att man måste missa marken av en slump. Det tjänar ingenting till att avsiktligt försöka missa marken, sånt lyckas aldrig. Uppmärksamheten måste plötsligt riktas åt något oväntat håll när man har hunnit halvvägs, på så sätt att man inte tänker på att man faller, eller på marken, eller på hur ont det kommer att göra om man misslyckas med att missa.
Det är oerhört svårt att dra bort sin uppmärksamhet från dessa tre saker under loppet av den mikrosekund man har på sig, det är därför nästan alla misslyckas och blir desilluisonerade för livet beträffande denna spännande och spektakulära sport.
Men om man har turen med sig, och får sin uppmärksamhet vänd åt annat håll i det avgörande ögonblicket, låt oss säga ett par ofantliga ben (tentakler, pseudopoder, allt beroende på phyllum och/eller personlig böjelse) eller att en bomb eploderar i ens omedelbara närhet, eller att man får syn på en mycket ovanlig skalbagge som kryper på någon pinne alldeles intill, då kommer man i sin förvåning att missa marken fullkomligt och bli hängande några centimeter ovanför, vilket föralldel kan se lite fånigt ut.
Och detta rätt ögonblick för djup och fullständig koncentration.
Gunga och flyt, flyt och gunga.
Ge sjutton i alla betänkligheter, lyft och segla vidare.
Slå dövörat till för allt som andra kan hitta på att säga i detta ögonblick, det är ändå osannolikt att någon kommer att säga något vettigt.
Troligaste är att dom kommer att säga nånting i stil med: - Men Herre Du Milde, det är inte möjligt att du kan flyga!
Det är av yttersta vikt att man inte tror dom, i annat fall kommer dom plötsligt få rätt.
Stig mot allt högre höjder.
Prova att göra några svängar, försiktigt till en början, segla sedan bort över trädtopparna. Återgå till normal andhämtning.
VINKA INTE ÅT NÅGON!
När man har gjort detta några gånger kommer man att finna det lättare och lättare att vända bort sin uppmärksamhet i rätt ögonblick.
Därefter kan man lära sig att kontrollera själva flygandet, hastigheten, styrförmågan, och knepet är vanligtvis att inte tänka för mycket på det man ska just göra, utan låta det hända, som om det nog skulle hända i vilket fall som helst.
Man måste också lära sig landa, en sak som säkerligen kan bli
problematisk, säkert första gången.
onsdag, januari 10, 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
den enda bok du läst som du funnit läsvärd? vad är det för fel på dig människa?!?!?!
Fel på mig? Lika mycket fel som att du inte kan sitta tio timmar i sträck framför en dator.
Olika människor har olika intressen.
Skicka en kommentar